Besök hos Gorgonzola.

post


Gorgonzola, en ljuvlig (på ostbrickan ibland lite bortglömd) ost. Jag tror man förstörde dess rykte i Sverige under 80-talets hemska gorgonzolasåser med överkörd fläskfilé. Vi var på De Santis fabrik i Novara. Är inte så förtjust i att åka på besök i fabriker. Det blir lätt sterilt och man saknar känslan av passion och identitet som små tillverkare har. Men osten smakade alldeles utmärkt även här. Fick höra en ny version av hur man kom på Gorgonzola men här håller jag mig till min version. Den är mer romantisk, och som varje god historia så behöver den inte vara sann. ;).

Den starke bonddrängen från Gorgonzola (staden) hade mjölkat korna och kom på att han hade en het date med den vackra Maria (alla flickor i Italien heter Maria, jag med…) han ställde därför in mjölken i första bästa grotta och stack iväg. Maria var het och han blev kvar några dagar bland halmen. När han kom ihåg sin mjölk rusade han dit, mjölken hade blivit grön. Han kunde inte slänga bort den, bonden skulle ha blivit vansinnig och vår rusiga yngling försökte därför dölja det hela genom att slå på ny mjölk. Vips och Gorgonzolan var ett faktum. Kontentan av denna historia? All god mat handlar om kärlek!

Gorgonzola piccante lagrad i 100-120 dagar, hård smakrik och underbar med en fikon eller hjortron marmellad.
Bilden ovan är Gorgonzola dolce, lagrad 75-90 dagar. Mjuk, krämig underbar god att servera på en crostino med ett tunt lager mascarpone under.
Gorgonzola fakta.
Det går  åt ca 90 l mjölk för 12 kg gorgonzola.
Råmjölken pastoriseras, upphettas, till 72 grader och kyls sedan ned till 32 grader.
Sedan tillsätts en typ av yoghurtkultur och sist ett special grönmögel. Ostmassan läggs i formar och de får sätta sig. Med hjälp av stora nålar sticker man hål rakt igenom osten, själv har jag, om jag tänker på det, undrat hur de raka mögelstolparna bildas, luft kommer in och det goda grönmöglet bildas. Gott!!

@twitter